Norm om sedering av unga valpar

Normen tar upp lämpligheten i att med eller utan uppenbart medicinska skäl sedera unga valpar. Den antogs ursprungligen i maj 2008, och i reviderad form i maj 2010.

 

Bakgrund
Normgruppen hade 2008 en fråga på sitt bord angående sedering i samband med öronmärkning/tatuering av unga valpar. Sedan dess har chip-märkning blivit en betydligt vanligare metod för ID-märkning, varför frågeställningen nu generellt avser sedering av unga valpar. Vid normens utarbetande har synpunkter och information inhämtats från VMD Görel Nyman.
Alpha2-agonisten medetomidinhydroklorid används idag i praxis vid sedering även av unga valpar, och det finns ingen nedre åldersgräns angiven i FASS vet. För dexmedetomidinhydroklorid anges i FASS vet att administrering till valpar yngre än 16 veckor inte har undersökts.
I diskussionen har Normgruppen utgått från vetskapen om att valpar på 4-8 veckor har en ofullständigt utvecklad metabolism, valpar på 8 veckor kan metabolisera läkemedel i viss grad, medan metabolismen hos en tolv veckors valp kan jämställas med den vuxna hundens. Vid övervägande om sedering bör också hänsyn tas till individens storlek och vikt.

 

Normgruppens rekommendation
Normgruppen rekommenderar att hänsyn ska tas till unga individers fysiologiska förutsättningar, och att inte sedera unga valpar utan att medicinska skäl föreligger.

Vid sedering bör veterinären ta hänsyn till en ung individs behov av omhändertagande under sederingen med särskild tanke på temperaturregleringen. När antidot används efter sedering med alfa2-agonister, med antagonisten atipamezol, bör beaktas att även den analgetiska effekten då upphör. Vid behov kan komplettering med lämplig smärtlindring göras.

 

Kontaktperson för normen:
Sammankallande