Normgruppens rekommendationer för sedering och anestesi av katt och hund

Nomenklatur
Med sedering menas tillstånd av farmakologiskt orsakad depression av CNS som inte tillåter intubering. Vid djup sedering är djuret är till synes omedvetet om omgivningen men tillåter fortfarande inte intubering. Med generell anestesi menas tillstånd av farmakologiskt orsakad depression av CNS som tillåter intubering. Detta innefattar även dissociativ anestesi.

Inför sedering och generell anestesi
Djurägaren ska informeras om risker med sedering och anestesi. Patienter ska alltid undersökas kliniskt av veterinär innan sedering eller premedicinering inför generell anestesi. Detta bör minst innefatta en bedömning av allmäntillstånd, cirkulation och respiration. Veterinären ska informera sig om djurets eventuella föreliggande sjukdomar, pågående medicinering eller tidigare erfarenheter av sedering/anestesi.

Inför generell anestesi av äldre patienter (>75% av förväntad livslängd) och patienter med misstänkt eller diagnosticerad allvarlig organsjukdom bör alltid utökad undersökning utföras.

Genom att sammanfatta patientens kliniska status i en ASA-kategori (American Society of Anesthesiologists’ anesthesia score, se bilaga) innan sövning förtydligas om det föreligger en utökad anestesirisk för den aktuella patienten. Vid sedering och anestesi av patienter med ASA status III-IV samt vid längre och mer avancerade ingrepp på alla patienter ställs högre krav på monitorering, beredskap för att åtgärda komplikationer och möjlighet till eftervård än för kortare/enklare ingrepp på en patient i ASA-kategori I-II.

Fältmässig anestesi rekommenderas bara vid kortare åtgärder för patient med ASA-status I-II, eller om möjlighet till remittering saknas.

I samband med sedering och generell anestesi
Övervakning och monitorering
Nivån på monitoreringen skall anpassas till djurets status, graden av CNS-depression samt av procedurens längd och omfattning. De fysiologiska funktionerna bör kontrolleras var 5:e-10:e minut. Ett minikrav är kontroll av medvetandegrad, andning och cirkulation (slemhinnor och perifer puls). Målet med övervakningen är att kunna upptäcka förändringar i de fysiologiska funktionerna i tid så att adekvata åtgärder kan sättas in. Beredskap ska finnas för att kunna hantera komplikationer som kan tänkas uppstå. Specifik anestesijournaI ska föras i samband med generell anestesi.

Möjlighet och utrustning för enkel hjärt-lungräddning skall alltid finnas snabbt tillgänglig i samband med sedering och anestesi.
Minimibehov: trakeotub, adrenalin, iv-kateter, antidot, handventilatorballong (ex. Rubens blåsa, Ambu bag).

Intravenös kateter
Vid sedering och generell anestesi ska tillgång till intravenös infart finnas, alternativt ska utrustning finnas tillhands för att snabbt kunna skapa en intravenös infart.

Intubering/fria luftvägar
Fri luftväg skall säkerställas under hela proceduren. Vid all sedering och generell anestesi skall beredskap för akut intubering finnas med möjlighet till ventilering (manuell eller maskinell).

Syrgastillförsel
Syrgas rekommenderas vid generell anestesi och bör även ges vid djup sedering samt längre tids sedering.

Vätsketillförsel
Intravenös vätsketillförsel under anestesi skall alltid ske vid behov och särskilt vid anestesier längre än 30 minuter.

Värme
Vid sedering och generell anestesi förlorar djuret i kroppstemperatur. Åtgärder skall sättas in för att upprätthålla djurets normala kroppstemperatur.

Efter sedering och generell anestesi 
Uppvakningsperioden
Målet är att säkerställa ett säkert och komfortabelt uppvaknande från sederingen eller anestesin. Djuret skall få vakna upp i en lugn, varm miljö med fortsatt övervakning anpassad till djurets status, graden av CNS depression samt av procedurens längd och omfattning. Monitorering under uppvakning från generell anestesi bör som minimum inkludera utvärdering av medvetandegrad, andning, cirkulation (slemhinnor och perifer puls), temperatur samt tecken till smärta och oro. Veterinären är ansvarig för att djurets uppvaknande sker under adekvat övervakning av kompetent personal. Övervakning och ansvar för djurets uppvaknande kan inte överlämnas till djurägaren. Patienter skall alltid vara vid medvetande innan hemgång.

Perioperativ smärta och smärtbehandling
Smärtsamma ingrepp får inte ske utan adekvat smärtlindring (pre-, intra- och postoperativt). Smärtgraden ska bedömas med jämna mellanrum och smärtbehandlingen anpassas till varje enskilt fall. Vid kirurgiska ingrepp associerade med svår smärta ska initial smärtbehandling ske på klinik för bedömning av smärtgrad och eventuella biverkningar av insatt analgetisk terapi.

Fältmässiga förhållanden
Kortvariga och enklare ingrepp på patienter klassificerade som ASA I-II kan utföras i fält, om ingreppet/proceduren anses vara förknippad med låg risk för komplikationer eller om möjlighet till remittering saknas (nödläge, långa avstånd etc.). Djuret ska inte lämnas i djurägarens ansvar innan det är vid medvetande.

Akuta situationer
Akuta livräddande ingrepp får göras utan beaktande av dessa rekommendationer.